Californication kör om Entourage igen

För att följa upp förra veckans inlägg: helgens Entourage var tillbaka i småflåsig slentrian medan säsongens fjärde Californication var fenomenalt. Californication har ett väldigt lättjobbat grundkoncept – sex, knark och en skitrolig David Duchovny i huvudrollen – och man kan förstå att det med sådana förutsättningar blir lätt att bara falla tillbaka på skruvade men simpla plotlines. Nån droppar lite E, Hank går ner på fel tjej; det funkar ju, man garvar och kollar nästa vecka också.

Men när Californication görs med sådan här möda, är så här välskrivet, välfilmat, välspelat, är den så oerhört mycket mer än bara grabbig partyhumor i klädsamt dramasvarta kläder. Då gör kontrasten mellan det skruvade och det allmänmänskliga att helheten blir väldigt mycket större än summan av delarna.

Någon i Killinggänget, jag minns inte vem, pratade i samband med Fyra nyanser av brunt om att humor blir mycket mer intressant om man låter publiken skratta nästan ända in i mål, innan man fäller dem med något tragiskt så att skrattet fastnar i halsen. Det var längesen jag såg den principen tillämpas lika bra som i veckans Californication.

Kommentera

Din e-postadress kommer aldrig att publiceras eller delas ut. Obligatoriska fält är markerade med en asterisk *